...
Back to my old self again. How does it feel to be happy? I have forgotten.
Jag önskar att jag vore barn igen, då allt bara va så lätt å man hade inga beskymmer alls. Varje dag hade man kul och vart man ledsen så gick det över på bara några sekunder. Men nu.. Jag minns inte hur lycka känns, hur de känns när allt är bra. Kommer jag någonsin bli riktigt lycklig som jag en gång var? Jag tvivlar på de. Masken jag bär på har börjat svika mig, fler och fler frågar vad är de för fel och jag ger alla samma svar- de är bra, jag är bara trött. Jag vet att dom ser rakt igenom mig, men jag är rädd, rädd för att öppna mitt hjärta och släppa ut allt jag har i mina tankar. Jag känner inget längre, bara en tomhet som jag inte kan beskriva, vart kommer känslan ifrån? vad är de som får mig att må såhär? Jag har tusen frågor som jag vill ställa, men dom stannar kvar i mina tankar, jag vågar inte släppa ut dom. Jag vågar inte ta reda på anledningen. Jag vågar inget längre. Jag vill vara här, men lika mycket vill jag försvinna härifrån, dit ingen känner mig och starta om på nytt, där ingen vet något om mig, där ingen känner mig såå väl att dom skådar mig. Jag vet inte vad jag vill.. Men jag vill vilja något, något stort, något starkt inom mig som tar tag i livet å gör nåt åt saken. Jag vill.. Men helst vill jag bara försvinna, slippa tänka, slippa känna, slippa vara JAG.
Jag önskar att jag vore barn igen, då allt bara va så lätt å man hade inga beskymmer alls. Varje dag hade man kul och vart man ledsen så gick det över på bara några sekunder. Men nu.. Jag minns inte hur lycka känns, hur de känns när allt är bra. Kommer jag någonsin bli riktigt lycklig som jag en gång var? Jag tvivlar på de. Masken jag bär på har börjat svika mig, fler och fler frågar vad är de för fel och jag ger alla samma svar- de är bra, jag är bara trött. Jag vet att dom ser rakt igenom mig, men jag är rädd, rädd för att öppna mitt hjärta och släppa ut allt jag har i mina tankar. Jag känner inget längre, bara en tomhet som jag inte kan beskriva, vart kommer känslan ifrån? vad är de som får mig att må såhär? Jag har tusen frågor som jag vill ställa, men dom stannar kvar i mina tankar, jag vågar inte släppa ut dom. Jag vågar inte ta reda på anledningen. Jag vågar inget längre. Jag vill vara här, men lika mycket vill jag försvinna härifrån, dit ingen känner mig och starta om på nytt, där ingen vet något om mig, där ingen känner mig såå väl att dom skådar mig. Jag vet inte vad jag vill.. Men jag vill vilja något, något stort, något starkt inom mig som tar tag i livet å gör nåt åt saken. Jag vill.. Men helst vill jag bara försvinna, slippa tänka, slippa känna, slippa vara JAG.
